Hjem
Tilfældig
Log på
Indstillinger
Donation
Om Wiktionary
Forbehold
Søg
Kaninchen
Sprog
Overvåg
Redigér
Indholdsfortegnelse
1
Tysk
1.1
Etymologi
1.2
Udtale
1.3
Substantiv
1.3.1
Bøjning
1.4
Kilder
Tysk
Etymologi
Fra
middelnedertysk
kanīn(e)ken
.
[1]
Udtale
Audio
(
fil
)
IPA
: (
hjælp
)
/ˈkaˈniːnçən/
Substantiv
Kaninchen
intetkøn
(
pattedyr
)
kanin
Bøjning
Ental
Flertal
Nominativ
das Kaninchen
die Kaninchen
Genitiv
des Kaninchens
der Kaninchen
Dativ
dem Kaninchen
den Kaninchen
Akkusativ
das Kaninchen
die Kaninchen
Kilder
↑
„
Kaninchen
“ i
Digitales Wörterbuch der deutschen Sprache