frid
Svensk
Substantiv
frid fælleskøn
- fred (roligt)
- Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som i går, då oskulden och friden tätt följde mina spår,
- Men utom denna allmänna frid kände den germanska rättsuppfattningen också särskilda högre frider, som hvilade öfver vissa personer, tider, orter eller förhållanden
Bøjning
| Bøjning af frid | Ental | Flertal | ||
|---|---|---|---|---|
| fælleskøn | Ubestemt | Bestemt | Ubestemt | Bestemt |
| Nominativ | frid | friden | frider | friderna |
| Genitiv | frids | fridens | friders | fridernas |
Beslægtede ord og fraser
- fridfull
- fridfullhet
- fridlysa
- fridlysning
- fridsam
- fridsamhet
- fridsfurste
- fridskyss
- fridstörare
- julefrid
- tingsfrid