minachting

Nederlandsk

Substantiv

minachting hunkøn

1. foragt

Bøjning

Best. Ental de minachting

Ental diminutiv  ―

Flertal  ―

Flertal diminutiv  ―

Udtale

• minachting
  (fil)

• IPA: /ˈmɪnɑxtɪŋ/