munskänk

Svensk

Etymologi

mun +‎ skänka

Substantiv

munskänk

  1. en mundskænk

Bøjning

Bøjning af munskänk Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ munskänk munskänken munskänkar munskänkarna
Genitiv munskänks munskänkens munskänkars munskänkarnas

Kilder