stjärna
Svensk
Etymologi
Fra oldnordisk stjarna.
Udtale
- IPA: /ˈɧɛːrˌna/
Substantiv
stjärna fælleskøn
Bøjning
| Bøjning af stjärna | Ental | Flertal | ||
|---|---|---|---|---|
| fælleskøn | Ubestemt | Bestemt | Ubestemt | Bestemt |
| Nominativ | stjärna | stjärnan | stjärnor | stjärnorna |
| Genitiv | stjärnas | stjärnans | stjärnors | stjärnornas |
===Kilder===