Svensk

Etymologi

Fra oldnordisk stjarna.

Udtale

  • IPA:  /ˈɧɛːrˌna/

Substantiv

stjärna fælleskøn

  1. stjerne

Bøjning

Bøjning af stjärna Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ stjärna stjärnan stjärnor stjärnorna
Genitiv stjärnas stjärnans stjärnors stjärnornas

===Kilder===

stjärna i Svenska Akademiens ordbok