Svensk

Etymologi

vän +‎ -skap

Substantiv

vänskap

  1. venskab

Bøjning

Bøjning af vänskap Ental Flertal
fælleskøn Ubestemt Bestemt Ubestemt Bestemt
Nominativ vänskap vänskapen vänskaper vänskaperna
Genitiv vänskaps vänskapens vänskapers vänskapernas