allmänning
Svensk
Etymologi
Substantiv
allmänning fælleskøn
- en alminding
Bøjning
Bøjning af allmänning | Ental | Flertal | ||
---|---|---|---|---|
fælleskøn | Ubestemt | Bestemt | Ubestemt | Bestemt |
Nominativ | allmänning | allmänningen | allmänningar | allmänningarna |
Genitiv | allmännings | allmänningens | allmänningars | allmänningarnas |