brandsläckare

Svensk

Etymologi

brand +‎ släckare

Udtale

• IPA: (hjælp) /ˇbrandslɛkarə/

Substantiv

brandsläckare fælleskøn

1. ildslukker

Bøjning

Bøjning af brandsläckare	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	brandsläckare	brandsläckaren	brandsläckare	brandsläckarna
Genitiv	brandsläckares	brandsläckarens	brandsläckares	brandsläckarnas

Kilder

• brandsläckare i Svenska Akademiens ordbok